Som rubriken säger har jag blivit lämnad av mitt livs stora kärlek. Åtminstone så tror jag att det är min stora kärlek. Har väl egentligen aldrig haft en sund relation, så jag kanske inte vet vad kärlek är. 

Vi har ett långt förflutet tillsammans, vi träffades första gången när jag va 18 år. Ung å trasig va jag då, han hjälpte mig mycket med livet. Förmodligen därför han betytt så mycket för mig genom åren å säkert därför jag haft så svårt å släppa honom. 

Våran relation har varit väldigt destruktiv, många elaka ord. Å han har gjort slut i snitt en gång i månaden under två års tid. Vilket har gjort mig mer eller mindre till ett nervvrak. Man kan ju verkligen undra varför jag har stannat. Den frågan har jag ställt till mig själv många gånger, å jag har faktiskt inget bra svar på det. Mer än att jag älskar honom. 

Nu sitter jag här själv med hans barn i magen, har mått riktigt piss vissa dagar. Har svårt å glädjas åt nånting, men jag kämpar varje dag. 

Kärlek<3